Flugfiske i Ammerån
För trettio år sedan upptäckte jag flugfisket, som ett alternativ till kustfisket som jag sysslade en hel del med, när jag bodde i Bohuslän. Jag och några kompisar hyrde en stuga uppe vid Ammerån, och ägnade en hel vecka åt att fiska Harr och Öring. Det var en helt fantastisk vecka med storslagen natur, och gott om fisk. Det var upp tidigt på morgnarna, och vadning hela dagarna, samt hem framåt eftermiddagen och laga en god middag.
Fisketjuvar i farten
En upplevelse som har etsat sig fast, var när min kompis Roland tyst ropade på mig och pekade inåt strandbrinken, där våra fiskeväskor låg. Själva stod vi mitt ute i strömmande vatten, och kunde bara studera det som hände. Två minkar kom lugnt gående på stranden, gick fram till våra väskor där vi hade tre Harrar liggande, och precis som de aldrig gjort annat, öppnade våra väskor. Sedan drog de lugnt och stilla fram våra Harrar, och gick lugnt därifrån. Jag kan lova att det inte var första gången de vittjade fiskeväskor på dess fångst. Men att stå där ute i strömmen utan möjlighet att ta sig iland för att hindra minkarna, det var en klart häftig upplevelse.
Uppehåll i flugfisket
Efter att jag flyttade från Malmö till Trelleborg, blev det ett långt uppehåll i just flugfisket. Det var en annan sak med att gå ut med båten från Smygehuk och dra en torsk eller två, men det är inget fiske som jag tycker är så där intressant. Svärsonen Svenne berättade vid ett tillfälle att de var några kompisar som ägnade sig åt flugfiske emellanåt, och jag var inte sen att hänga på.
Dammfiske i Skåne
Tyvärr är det små möjligheter till strömmande vatten i Skåne, utan man är tvingad att fiska i dammar med inplanterad fisk. Det är bara att konstatera att det finns fler flugfiskare än det finns bra vatten, och då blir man hänvisad till dessa tråkiga dammar.
Jag har vid ett par tillfällen varit med grabbarna vid olika dammar, men tycker inte att den typen av fiske är speciellt roande, då jag får trängas med andra fiskare, som både använder haspel och spinnfiske. Jag tycker hela poängen med flugfisket är att se hur fisken vakar, och försiktigt går upp till ytan för att plocka åt sig en insekt som ligger och flyter. Flugfisket går ju mycket ut på att smyga sig fram till kanten av bäcken eller sjön, studera fiskarnas och insekternas beteende och därefter välja en fluga eller nymf utifrån de betingelser som finns just den dagen. Sedan få ut flugan eller nymfen där jag kan anta att det finns en hungrig fisk, som bara väntar på att få sluka just min fluga. Då vill man ju inte ha folk klampande omkring, som inte har någon förståelse för känslan med flugfiske och som skickar ut plaskande drag kors och tvärs.
Har vid ett tillfälle fått en fin öring på torrfluga vid en icke namngiven damm i Skåne, och den var verkligen fin på 1,2 kg, men fy sjutton vad den stank av dy. Inte ens med den bästa vilja i världen skulle jag vilja tillaga den för att äta.
Uppdatering av utrustning
Eftersom det blev ett långt uppehåll i mitt flugfiske, så märkte jag att även inom detta område skedde en lavinartad utveckling när det kom till utrustning. Det gamla spö jag köpte för många år sedan var i glasfiber, och rullen en relativt enkel sak i aluminium. Grabbarna tyckte jag borde uppdatera mig och jag var ju inte sen att hänga på.
Nu skulle det vara kolfiberspön, som jag upplever som betydligt stelare (eller hårdare) i klingan, vilket kräver mera kraft av mig som skall hantera spöt. Rullarna skall vara CNC-frästa, gärna av dubbelaxlade fräsar. Så det var en helt ny värld som öppnade upp sig, när det var dags att inhandla nya prylar.Men jag får väl erkänna att det är mycket roligt att återigen börja studera prylhavet som man bör ha för att fånga en stackars öring eller bäckforell.
Dock kan jag nu konstatera att glsfiberspöna är på gång tillbaka på marknaden, då en hel del tillverkare har ett eller två spön i detta material i sina kollektioner. Kul tycker jag, då det är en helt annan känsla i dessa spön.
Fördelar med att vi tillhör EU
Jag har alltid haft vissa tveksamheter med att vi skall tillhöra EU, men det finns uppenbarligen fördelar också. Jag har funnit en tillverkare av flugfiskeutrustning som jag verkligen gillar skarpt, och det är Wychwood. De är innovativa och gör verkligen kvalitetsprylar med låga vikter till mycket bra priser. Tyvärr finns det ingen återförsäljare för detta märke när det gäller flugfisket, men de är mycket stora när gäller karpfiske och de som tar in märket i Sverige, säljer uteslutande denna typ av utrustning. Därför så prövade jag för två år sedan att beställa direkt från Skottland, och jag blev mycket förvånad när prylarna fanns att avhämta på Posten tre dagar senare. Då beställde jag ett spö i klass 7, benämnt Wychwood Truefly SLA som skall vara det lättaste spöt i denna klass, samt en flugrulle Wychwood Truefly SLA #7, med spolar i komposit. I fodralet som följer med ryms rullen samt två spolar, perfekt för en med flytlina (Rio Gold), en med Intermediate och en sjunklina. Snyggt förpackat och framför allt stötskyddat, så man slipper avskavd färg.
Inköp från Skottland 2013
Efter att ha fiskat med #7 utrustningen under två år, kände jag att det var dags att gå ner någon eller några klasser, så att även det finns möjlighet att känna de mindre fiskarna som är framme och nafsar i flugan. Jag fann ett Vision spö i #4, och nu gällde det att finna en rulle till detta spö. Som av en händelse föll mina ögon på hemsidan hos Glasgow Angling Centre, och där hade de rullen jag alltid saknat! En Wychwood River & Stream #4, en av de vackraste flugrullar jag någonsin sett. Jag kastade mig på telefonen och fick tala med en otroligt trevlig skotte på deras kundtjänst. Visst, det skulle inte vara några problem att skicka denna till mig i Sverige, men jag fick räkna med tre dagars leverans. Jag informerade denna trevliga kille att jag också behövde en flytlina, backing samt några tafsar. Inga som helst problem, men skulle det vara en presentationslina eller en s.k. WF-lina (Weight Forward), som vi i dagligt tal kallar klumplina. Jag har aldrig fiskat med en presentationslina (Wychwood Charles Jardine presentation #4) tidigare, så en sådan fick det bli. Jag kan konstatera att denna fluglina är för små bäckar och precisionsfiske, då jag inte kan räkna med att få iväg några längre kast med denna.
Precision är hela idén bakom flugfiske
Jag har aldrig förstått det där med att försöka kasta så långt som möjligt, då jag tycker det är bättre att placera flugan där fisken befinner sig. I vilket fall som helst, så informerade grabben på kundtjänst mig, att eftersom det skulle ta hela tre dagar för mig att få rullen, så bjöd butiken på backing, fluglinan samt tafsarna. Som du kanske har förstått så satsar jag på att min prylar skall vara så lätta som möjligt, då det tar på armar och handleder att flugfiska hela dagar. Denna Wychwood rulle var inget undantag, då den är världens idag lättast #4 rulle, med en tomvikt på endast 58 gram. Att den sedan är snygg att titta på, är ju bara en bonus i sammanhanget.
Väder kontra fiske
Då skriver vi 2014, och sommaren har uppvisat ett fantastiskt väder med sol och åter sol. Dock inte speciellt bra ur fiskesynpunkt med fluga, då våra inre vattendrag blir för varma och torkar ut rejält. Detta innebär att fisken blir slö och gärna ställer sig på botten, utan att egentligen visa något intresse för de presentationer av fluga som jag prövat. Hörde en härlig historia från min vän Bengt Holmberg igår, då han bland annat har en damm med inplanterad fisk. Han satt igår och tittade på en holländare som fiskade med fluga i dammen, och fisken vakade som galningar runt holländarens fluga, utan att visa något som helst intresse för just flugan. Bengt berättade vidare att holländaren säkerligen bytt fluga ett tiotal gånger utan att det hade utmynnat i ett bättre resultat. Så holländaren var något frustrerad!
Fiskeklubben Sydfiskarna
Jag fann under vintern en fiskeklubb som på ett beundransvärt sätt rekonstruerat och renoverat Skivarpsån, och det innebär att Havsöringen leker i ån. Jag ansökte om medlemskap och blev antagen. Att vara medlem innebär att vara aktiv och behjälplig i att hålla åns kanter och kringliggande natur i schack, så att det är möjligt att gå utefter ån för att fiska. Klubben ansvarar för de nedre delarna av ån, och det är ett stycke vacker natur där man kan ägna sig åt ett smygfiske, då ån är relativt smal. Under våren och försommaren har jag tagit några timmar åt gången med att besöka ån och fiskat, dock utan framgång hittills.
Nya inköp under 2014
Efter att under många år prövat ett otal olika fluglinor, så fann jag under förra året den lina som passat mig bäst av alla. Det var en Rio Gold, och alla i gänget fick prövat denna lina och alla var överförtjusta i hanteringen. Dock gäller det att spöt inte är för mjukt, då linan antagligen är något överklassad, vilket Rios alla linor verkar vara vid invägning.
Så på den vägen har det blivit, då jag nu har beställt en ny rulle från Skottland, denna gång en Wychwood Flow i klass 5-6, men en Rio Gold Max Cast WF6F, som är en vidareutveckling av den ursprungliga Rio Gold. Jag har definitivt fastnat för både Wychwood spön och rullar, då de har en mycket innovativ personal som både kan designa men också flitigt använder de prylar de tar fram. Att sedan deras prissättning är mycket bra, trots att deras prylar håller mycket hög kvalitet, är ju bara positivt för mig som slutkonsument! Självklart ringde till Glasgow Angling Centre i Glasgow och fick återigen tala med en kunnig och trevlig grabb på deras kundtjänst. Han informerade mig att de skulle sända med en keps kostnadsfritt, med deras egen logga, så att jag skulle börja göra reklam för dem i Sverige. Jag behövde också tafsar, och ville köpa tre paket med tafsar, och då föreslog han att de just nu sålde tio pack av likartade tafsar till halva priset, om det passade mig. Jag gillar den typen av försäljning, där de ger mig det bästa ur sortimentet men till ett bättre pris och att de alltid är villiga att bjuda på något, när jag beställer! Tre dagar senare låg paketet i ICA-butiken för avhämtning, som REK. Allt för att säkerställa att leveransen kommer fram.
Nya vadarkängor
När jag nu ändå handlade så var jag tvungen att se mig om efter ett par nya vadarkängor, då mina gamla LOOP aldrig har passat mina fötter speciellt bra. Jag har under året som gått, sneglat på kängor med något annat än vanlig snörning, och då funnit den så kallade BOA-stängningen som verkar både bekväm och snabb. Alltså fick jag kolla in marknaden och se vilka märken som använde sig av denna innovativa stängningskonstruktion. BOA består av en ”ratt” upptill, där en vajer löper igenom, och genom att vrida på ”ratten” så drar man åt vajern, ända nedifrån och upp. För att öppna densamma, drar man ”ratten” framåt, så öppnar mekaniken sig. Snabbt och smidigt för oss som börjar bli lite äldre och stelare. Att sedan BOA lämnar livstids garanti på sin patenterade stängningsfunktion, är ju ingenting som försämrar det hela.
Korkers Devil’s Canyon
Jag fann efter mycket letande ett amerikanskt märke vid namn Korkers, som använder just denna funktion i en modell av sina kängor, nämligen Devils Canyon. Så det blev att åka till närmaste sportfiskebutik och prova ut ett par, för att framför allt se att de passade mina fötter. Wow, vilket skillnad i passform! Dessa skulle jag kunna gå i hela dagar utan att det känns att det är ett par vadarkängor. Då jag har vandrat mycket både i svenska fjällen och italienska alperna, vet jag hur viktigt det är med ett par kängor som sitter riktigt bra på fötterna, och dessa var väl så bra som mina gamla vandrarkängor. Fördelen är också att de har utbytbara sulor, där man med ett enkelt handgrepp skiftar från gummisula till medföljande filtsula, beroende på vilken botten vattnet har som man skall fiska i. Skulle inte de sulor som följer med fungera på just den botten eller bli utslitna, så finns det både andra modeller med dubbar eller helt enkelt utbytessulor. Hur smidigt som helst, så nu får framtida fisketurer utvisa om det är dessa jag har saknat till mina Guideline vadarbyxor. Generalagent för Korkers vadarkängor i Skandinavien är Guideline, Norge, men du finner dem hos de flesta välsorterade sportfiskebutiker.
Prisskillnader?
Är det så mycket billigare att handla från Skottland, än att handla i Sverige? Ser jag till prisnivåer, skatt och leverans så räknar jag med att det blir ungefär 20% billigare att handla från Glasgow, än att handla motsvarande produkter i Sverige. Samt en viktig del anser jag, de har ett betydligt större sortiment än de svenska butikerna oavsett om det är fysiska eller on line butiker. Dock bör man hålla ett öga på kursen mellan brittiska pundet och svenska kronan och räkna med en leverans till Sverige tar c:a 3-4 dagar.
Alternativ till dammfisket
Vid ett tillfälle för några år sedan satt vi och diskuterade om vi inte skulle boka en helg på hösten, och åka iväg för att enbart ägna oss att flugfiska. Kriterierna skulle vara att det inte skulle vara alltför långt bort, och att vi skulle fiska hela dagarna, samt äta gott och svinga en och annan bägare, i goda vänners lag. Vi började utforska saken och fann då att det fanns ett antal bra fiskevatten i Småland, och på så sätt fann vi Strömmagården utanför Tingsryd.
Strömmagården 2011
Under en helg i oktober var vi några grabbar som besökte vi Strömmagården utanför Konga, för att pröva fiskelyckan. Bengt Holmberg som äger campen, hade mycket bra boende, fina fiskevatten bestående av en damm samt Ronnebyån på båda sidor av sina ägor. Dock var fisket i ån inte tillåtet efter den sista september, då lekperioden infaller i oktober. Detta gjorde att vi koncentrerade oss på dammen, men besökte Ronnebyån för att se om det fanns några fina vadställen för framtida fiskeäventyr. (Nu är vi där igen och fiskar i damm, jag får väl börja vänja mig vid denna typ av fiske!)
Minusgrader ger speciell känsla
Det var en mycket speciell känsla att gå ut kl. 07.00 på morgonen, kolla termometern och inse att det var -5 grader. Fram med flugfiskeutrustningen och en märklig upplevelse tog sin början, för efter varje kast blev kasten kortare och kortare. Vi kunde då konstatera att det var ringarna på spöt som blev helt igensatta av is, så vi fick rensa dessa med jämna mellanrum. Dock kom solen fram och värmde upp både omgivning och utrustning, och så var fisket normalt igen. Kan varmt rekommendera Bengts fiskecamp som ligger fantastiskt naturskönt, och med närhet både till dammen och Ronnebyån. Om vi fick något? Ja några fina öringar blev det allt och en mycket trevlig samvaro över god mat och dryck!
Strömmagården 2012
Ännu ett nytt återkommande fiskeäventyr på Strömmagården. Tyvärr hade vi inte vädret med oss, då det regnade från det vi anlände till fiskecampen, tills vi åkte hem tre dagar senare. Detta stoppade oss inte från att fiska, då det bara var att klä sig vattentätt men fisket var inte något över sig. Bengt som äger campen frågade dock om vi var intresserade av nykokta kräftor och det kunde vi ju inte tacka nej till. Så till förrätt åt vi delikata kräftor, och skillnaden är stor i förhållande till de kinesiska vi handlar i butik, det kan jag lova! Tyvärr blev det inte så mycket fotograferat, mycket p.g.a. vädret. Men vi hade några trivsamma dagar med mycket snack, god mat och en och annan öl och grappa.
Strömmagården 2013
Nu har vi planerat in året fisketripp till Strömmagården, som kommer att ske i mitten av september, och det märkliga är att för varje år som går så utökas antalet dagar. Första gången vi besökte var det fredag efter jobbet och hem på söndag. Nu är det frågan om att åka tidig torsdag och hemåt på söndag. Då har vi åter kommit hem från några fantastiska dagar i Småland. Denna gång var vi sex stycken flugfiskesugna grabbar, varav två stycken aldrig flugfiskat tidigare.
Lära mig att lyssna
I år fick vi tipset att pröva att fiska i Fagerfors, som består av några fina strömmande partier, samt en hel del vadningsställen. Detta fina fiskeställe låg c:a 1,5 km från Strömmarna. Dock lyssnade jag inte speciellt noga på Bengt, när han informerade om Fagerfors, vilket gjorde att hela sällskapet tog på sig fiskeutrustning inklusive vadarbyxor+vadarkängor och började vandra. I luften var det 18-19 grader varmt och svetten formligen dröp om oss allihopa. När vi hade vandrat utefter landsvägen i c:a en och en halvtimme, var det någon som uttryckte; Nu måste vi ha gått 1,5 kilometer minst?Inget att dricka hade vi, så en aning smågrinigt tyckte jag nog att det var för stunden.
Rakt motsatta hållet
Det visade sig vid förfrågan, att vi hade gått åt motsatta hållet, så vi sökte reda på Ronnebyån per GPS. Här tillbringade vi några timmar. Jag kan lova att jag inte låg högt i kurs hos fiskekompisarna efter den eskapaden. Väl hemkomna så kunde vi konstatera att vi hade gått c:a 13 km tur och retur. Detta iförda full mundering och med den värme som rådde, och grabbarna är precis som jag inte speciellt vältränade. Men det var bara att plåstra om skavsår och ta sig en svalkande öl, eller två när vi väl var tillbaka i fiskecampen. Men efter en mycket god middag, och ännu några öl, så var denna fadäs glömd(tror jag i alla fall) och det goda humöret var tillbaka.
Kanadagäss och dammen, ingen bra kombination
Dammen var tyvärr övergödd av ett stort antal Kanadagäss som hade slagit sig ner och förorenat vattnet under försommaren. Bengt som har fiskecampen räknade med 60-70 döda öringar som flöt upp. Så dammen var inte att räkna med som fiskevatten. Därför ägnade vi mycket tid åt att utforska Ronnebyån som flyter på båda sidor om Strömmarna.
Nytt försök att finna Fagerfors
Tredje dagen bestämde vi att pröva fiskelyckan i Fagerfors igen, men denna gången utan att vandra. Vi packade in oss i båda bilarna och körde åt rätt håll, och se där, vi hann knappt starta bilarna förrän en skylt dök upp där det stod Fagerfors. Jag fick några menande blickar, men låtsades att jag inte såg dem. Ingen har väl dött av lite motion i vadarutrustning, eller? När vi väl parkerat gick vi en bit upp, och hamnade i en hage med kor. Som alltid när man möter kor på deras egna domäner, tittade de misstänksamt på oss och närmade sig hotfullt. Det fick tre av kompisarna att tvärvända och gå tillbaka samma väg som vi kommit. Vi övriga tre gick lugnt vidare och snabbade oss över en nytt taggtrådsstängsel som gick utefter Ronnebyån. Där var de omtalade små forsarna, med små fina grusbankar! Här tillbringade vi fem-sex timmar i ett helt fantastiskt fiskelandskap, med små vikar under träden. Hur många flugor vi tillsammans gjord av med under denna dag, är det ingen som vill veta.
Fyra fina fiskedagar i goda vänners lag
Efter fyra fantastiska dagar i Småland, med bra kompisar, massor av god mat och dryck, kan jag bara konstatera att detta är vad jag kallar en optimal fiskesemester. Även våra kompisar som aldrig hade flugfiskat tidigare, tycket att det var helt enormt trevlig långweekend. Till saken hör att alla satt vid frukostbordet varje morgon klocka åtta, oavsett hur sent det blev kvällen innan, och det säger väl allt om hur bra vi hade det.
Om vi fick någon fisk? Är det något vi måste ta en diskussion om? Resultatet av fyra hela fiskedagar och sex personer, blev två minimala mörtar och en abborre på tio centimeter. frågan är om de inte fastnade på våra flugkrokar av misstag…….. Jag kan bara konstatera att jag aldrig någonsin tidigare haft ett så pass dåligt resultat, någonsin. Men som jag uttryckte tidigare; vi hade det förbaskat trivsamt och trevligt i alla fall!
Planering Strömmagården 2014
Då var det planerat och klart för att besöka Bengt på Strömmagården igen. Vi har nu bestämt att vi skall ägna fyra dagar åt Ronnebyån, cirka tre veckor tidigare än normalt. Koncentrationen kommer vi att lägga på Fagerfors uppströms från samhället, där det finns fina djuphålor och strömmande vatten. Det som är positivt är att våra två ”rookies” nu införskaffat egen utrustning, och har ”tjatat” om när vi skall åka iväg igen. En av grabbarna har flyttat långt norrut i Sverige, men kommer troget ned till våra fisketräffar i Strömmarna varje år. Antalet deltagare varierar år efter år, men det finns en kärna av deltagare som alltid är med på våra resor till Småland. Vi har så smått börjat diskutera om vi skulle planera för en resa till Bosnien för att pröva på fisket där, som börjar bli smått berömt. Men det ligger långt fram i tiden, befinner sig endast på ett löst planeringsskede än så länge.
Fiske Strömmagården 2014
Nu har vi kommit hem från fyra helt fantastiska dagar i Småland. I alla fall när det gäller vädret, som slog om lagom tills vi kom upp till Strömmarna. Vi har i snitt haft tjugotvå grader varmt och vindstilla, under hela tiden vi varit i Småland. Ur fiskesynpunkt är det inte bra, då vattnen blir alldeles för varma och fisken lägger sig på botten, totalt ointresserade av att äta. Dock har vi utforskat betydligt större områden av både Strömmarna och Fagerfors. Mycket genom vadning, men också genom lån av en roddbåt av Bengt. I år hade jag bestämt mig för att testa att fiska efter gädda, och knöt några gäddflugor innan vi åkte iväg. I min värld var de enorma för att vara flugor, men det var endast mindre gäddor som högg på dem. Mer om detta under stycket om Mörrum, där jag får en bra förklaring i fiskebutiken.
Aldrig riktigt nöjd med vädret
I år hade vi bestämt att ägna mera tid och kraft åt Fagerfors, då vattnet är strömmande och det finns en del partier med fina djuphålor. Nackdelen är att det är svårt att ta sig fram, då avverkning av sly skett samt att det är kuperat och gropigt i terrängen. Men skam den som ger sig, det var bara att kämpa på i värmen. I packningen fanns underställ i ylle, fleece-tröjor, en och annan t-shirt samt en skjorta. Utöver detta en skal-jacka samt en fodrad camouflagefärgad jacka. Det enda jag använde på hela vistelsen var andasvadare, vadarskor samt mitt underställ. Det räckte och blev över, så varmt väder hade vi!
Test av Korkers Devils Canyon
Nu har mina nya vadarskor fått bekänna färg, då jag valde att sätta på gummisulan och se om den var lika bra att vandra i som att vada i. BOA-stängningen har fungerat fantastiskt bra under dessa fyra dagar jag använt dem, och jag har till och med kört bil i dem, utan några som helst problem. Tidigare har jag använt ett par Loop med filtsula, men i och med att det är mycket stenig botten i Ronnebyån, just i Fagerfors, valde jag att sätta på gummisulan. Som jag nämnt tidigare så medföljer två olika sulor till Korkers vadarkängor, standard är en filtsula och en gummisula. Dessa skiftas med ett mycket enkelt handgrepp. I början var jag en aning försiktig när jag skulle hoppa på stenar under vattenytan, då de är beväxta och kan vara mycket hala. Dock uppstod inga som helst problem, då gummisulan gav ett mycket bra grepp överhuvudtaget. Dock halkade en kompis illa, dock med en känga av annat fabrikat med filtsula, och slog i sitt knä ganska rejält. Dock inget som påverkade hans fiske fortsättningsvis! Så jag förordar gummisulan, då den verkar greppa betydligt bättre. Rent komfortmässigt, så har kängorna ett patenterat dräneringssystem som tömmer kängorna mycket snabbt, vilket gör att de torkar relativt fort. Att gå långa sträckor i oländig terräng, var inga som helst problem, då komforten i dessa Korkers var mycket bra. Så mitt betyg på dessa kängor är en stark 4 av fem möjliga flugor. Dessa kängor uppfyller de kriterier jag sätter upp på ett par funktionella vadarkängor, mera än väl.
Resmål våren 2015
Ja då har fiskesällskapet äntligen diskuterat färdigt vart vi skall i år och fiska. En av grabbarna flyttade norrut för två år sedan, och tyckte att vi kunde köra längre norrut för en gångs skull, än till Småland. Så vi har nu bokat in oss i mitten av maj uppe i Höljes som ligger vid norska gränsen, vid Klarälven där vi tänkte fiska under en vecka. För ändamålet har vi hyrt en Mercedes buss, som skall ta oss till Norra Finnskoga FVO. Här finns både lax, vild öring samt harr. I detta fiskekort ingår Klarälven samt ett fyrtiotvå sjöar, så vi kommer att få fullt upp under veckan. Vi har även bokat boende på Strängsforsens Jakt & Fiske, hos Hans och Britta Nordberg. Enligt de undersökningar och samtal vi genomfört skall det vara ett mycket bra både fiske och boende. Det enda som kan vara ett minus, är vattenståndet i Klarälven p.g.a. snösmältningen. Men rapport kommer efter vårt besök i vilda Värmland.
Flugfiske i norra Värmland
Då har vi kommit hem efter vår resa till Höljes i norra Värmland. Det märks att vi bor i ett avlångt land, då Häggen står i full blom här i Skåne (växtzon 1), medan det i Värmland fanns snödrivor lite här och där. Där hade björkarna knappt slagit ut (växtzon 7), och det var minusgrader på nätterna och möjligtvis +3-4 grader på dagarna. Så det var bara att ta på sig underställ och fleecetröja under vadarställ och jacka, så frös man inte. Men det var fantastisk natur med älgar bakom så gott som varje gran och en och annan brunbjörn, påstods det.
Lågt vatten i dammen och högt vatten i älven
Det var en aning motsägelsefullt, för det besked vi fick var att våren var drygt en månad sen i norra Värmland, vilket vi också märkte. När vi kontrollerade Klarälven så var vattenståndet säkerligen drygt en meter över normalt vattenstånd, vilket innebar att fisken ställde sig på botten. Vattnet höll en temperatur på +4-5 grader, så att få någon öring eller harr var säkerligen mycket svårt då de var slöa och säkerligen fick nog med att äta det som sjönk till botten i och med det höga vattenståndet.
När vi istället åkte till Höljesdammen som sågs som ett alternativ, så var den ungefär femton meter under normalt vattenstånd. Detta innebar att vi kunde gå långa sträckor på det som numera är sjöbotten. Det var en aning kladdigt och man sjönk ner på vissa sträckor. Vi kunde konstatera att det var mycket svårfiskat, oavsett vad vi band på tafsen.
Besök på sjö med omgivande mosse
Vi fick tips om en insjö som det skulle finnas öring i, och det såg vi som ett alternativ till den stora svårfiskade dammen och älven. Sagt och gjort, in med prylarna i bilen och koll på fiskekartan vart vi skulle. Hittade ganska snart sjön på kartan, körde dit på tio minuter, ut med spöna och gänget och snabb kontroll av sjön. Dock blev vi något konfunderade över den stora flytmosse som låg runt sjön, och som vi var tvingade att gå över innan vi kunde blöta våra flugor. Skåningar som vi alla är, har vi mest vana av att flugfiska i dammar med inplanterad fisk såsom regnbåge, och en av grabbarna konstaterade snabbt att han skulle inte gå ut i någon flytmosse. Vi andra påpekade att vi alla hade med oss vadarstavar och att vi skulle vara försiktiga när vi sakta tog oss ut till sjön. Han var dock mycket tveksam, men följde efter några av oss om vi visade vägen. Efter några minuter kom vi på att om vi hoppade på de något grönare grästuvorna, så verkade det vara något fastare. Dock blev osäkerheten något större när jag körde ner vadarstaven emellan tuvorna och den försvann i så gott som hela sin längd (170 cm).
Skillnad på sjö och mosse
Till slut kom vi fram till sjön, och märkte att det gick bra att stå på de gröna tuvorna även här. Men det som var en aning otäckt var att om jag studsade upp och ner lite grann, så rörde sig marken tre till fyra meter bort. Så helt stabilt var det inte alls! Här fiskade vi i några timmar, utan ett napp. Sedan började det blåsa upp, och vi kände att det var dags att ta sig tillbaka till bilen. Samma diskussion uppstod, och vi påpekade att vi måste tillbaka till bilen i vilket fall som helst. Kompisen var inte helt nöjd med våra utflykter, men allt gick bra och alla kom helskinnade tillbaka till bilen. När vi väl kom hem till vårt boende hos Hans och Britta, så var Hans ute och jobbade. Jag berättade för Hans att vi varit vid den namngivna sjön, och hur det sett ut runt sjön med flytmossen. Hans kunde inte hålla sig utan började skratta och frågade var denna sjö låg och jag förklarade ingående vart vi kört. Hans började skratta ännu mera och informerade oss att vi varit vid fel sjö, för det finns tydligen två sjöar med samma namn. Men i den sjön vi varit finns det ingen fisk, för den har varken tillopp eller utlopp. utan är bara en mosse! Det var knappt jag vågade berätta för kompisen om vad Hans hade sagt…….
Dagarna flyger förbi……..
När vi väl hade etablerat oss och börjat fiska av sjöar, damm och älv kunde vi konstatera att vi var där vid fel tidpunkt. Som nämnt tidigare så var vattnet för kallt, för högt och för lågt, beroende på var vi fiskade. De sista dagarna åkte vi upp till de nordöstra delarna av dammen, och fann en hel del fina vikar som faktiskt var vadningsbara med grov sandbotten på sina ställen. Här tillbringade vi de sista dagarna och utforskade alla de vikar som fanns här. Tyvärr hade vi en enveten vind som letade sig in i vikarna, vilket gjorde att vi fick leta lä så att vi kunde lägga ut flugorna där vi önskade. Resultatet av våra dagar i Värmland blev inte som vi tänkt oss, men vi hade en förbaskat trevlig semester tillsammans med mycket god mat och dryck, samt en massa filosoferande på kvällarna. Betygsmässigt så blev det sammanlagda betyget från gänget en klar nia på en tiogradig skala, trots det magra fiskresultatet.
Flugfiske Strömmarna maj 2016
Dagarna flyger förbi och plötsligt har vintern passerat och våren gör sin entré. Nästan omgående börjar diskussionerna om var vi skall åka för att flugfiska, någon föreslår att vi skall fiska havsöring på sydkusten där vi bor. Nä, lite trist då vi vill åka iväg och umgås, äta gott, dricka några öl, en god whisky och massor av fisketimmar. Vid intressekoll i gänget så visar det sig att det endast är tre stycken av grabbarna som vill komma iväg, Svenne, Sebastian och jag själv. Men tre är gott nog, så vi ringer Bengt Holmberg och kollar om det finns någon plats för oss i Strömmarna vid Kristi Himmelfärdsafton och dagarna runt där. Inga problem säger Bengt, vi är alltid välkomna närhelst vi kommer, och han bokar in oss i den nedre lägenheten i den f.d. ladugården. I dammen har han nyligen planterat in femtio kilo stor regnbåge, och lika mycket i Ronnebyån. Så det verkar lovande att äntligen åka upp till Bengt igen.
Vilket kanonväder vi fick!
Onsdagen kom, vi packade bilen vid lunch och gav oss iväg. Vädret hade slagit om och det hade över ett dygn blivit svensk högsommar. Termometern visade på +tjugoen grader i bilen när vi körde in i Småland, och gav oss in i de djupa skogarna. Lövträden hade i ett enda slag börjat gå över i grönt och det var nästan så att träden tävlade om att slå ut snabbast. Varje morgon var vi uppe runt 05.30 och käkade frukost och var ute vid dammen eller ån en timme senare. Vi lånade en roddbåt av Bengt en morgon och rodde nedåt Ronnebyån, stannade upp fiskade av vasskanterna. Så rodde vi tyst en liten bit, fortsatte fisket och fortsatte så under några timmar. Det var helt vindstilla och solen sken från en klarblå himmel, så bättre förutsättningar för att njuta och ha det bra finns knappast. I och med att det varit knapphänt med fisk under föregående år i Strömmarna, så fick vi allihopa fisk i år. Totalt fick vi sexton stycken på fyra dagar, varav vi släppte tillbaka fjorton av dessa, och behöll två. De som såg oss märkte att det var ett gäng nöjda grabbar som var ute på fiskafänge.
